Jag lätt mitt huvud vila mot dörren medan jag suckade och försökte komma på någon bra ursäkt till varaför jag var sen. Jag öppnade dörren och såg Joy sitta förtvivlat vid bordet, hon ställde sig upp direkt när dörren öppnades helt.

 - Where have you been?! hon kollade på mig med staka och nästan tårfyllda ögon.

Jag visste nu att inget jag kunde säga skulle göra någon skillnad, hon hade vissat klar hur hon kände sig. 

- No where..or i just...

- Just what? Do you know how worried i was, who knows what could have happend to you?!

- chill sa jag tyst och som tur var hörde hon inte det

-I´m sorry..okey?

Hon kollade på mig ett tag innan hon svarade.

- Okey.. sa hon och nickade lätt och osäker 

Jag gick med skämda steg mot mitt rum

Det första jag gjorde när jag kom in var att sätta mig ner i sängen med en trött suck och slöt ögonen. Mina ögonfransar fladdrade när jag öppnade dom igen. Det drog i mina mungipor och nu hade jag världens största leende på läpparna, mitt humör ändrades snabbt och jag kände hur jag ryste till i hela kroppen när jag tänkte på vad som hade hänt förut i kväll. Jag sänkte huvudet ner i kudden med ansiktet fram och sen kramade den svarta kudden, jag gjorde ett ljust ljud som jag nog inte själv kunde förklara. 

Det tog inte långt tid innan jag hade lagt mig ner under täcket, med samma stora leende.

Solen lyste stark mot mina nyvakna ögon men på något sätt var det välkommande. Joy var ute i vardagsrummet som låg precis vid köket och kollade på dörren till mitt rum med egna tankar och ett leende. Jag slog snabbt in koden på min Blackberry igen efter att ha skrivit fel en gång innan.

12:30 stod det med samma stora bokstäver, jag log mot dörren och på något sätt visste jag att Joy stod där ute och log hon också. Jag var knappt trött så jag gick direkt in i badrummet och drog några snabba drag med den mörka stora mascaraborsten innan jag satt på mig mina slitna shorts och en stor mörk röd tröja. 

Som väntar stod Joy i köket med brunch klar till mig.

- Hi, slept good? sa hon med samma stora leende

- Heh yeah i did sa jag och log, det var svårt att inte le när hon hade det där leendet framme

Hon gav mig talriken och kollade på mig med svagare ögon, jag tog glatt emot den och hämtade juicen ur kylskåpet innan jag satt mer ner vid bordet. Hon stod kvar och kollade på mig stolt.

- Have you already ate or..?

- Oh no, i haven´t actually sa hon och vaknade till 

- Well come then sa jag glatt och självklart.

Hon grabbade tag i talriken vid henne och satt sig mitt i mot mig

- So-- sa jag och tog ett stort bet av ett blankt grönt äpple

What are the plans for today? fortsatte jag 

Hon kollade på smått förvånad men glatt. Jag följde henne med blicken hela tiden och pratade.

På något sätt började vi prata hon något helt annat. Äntligen. Äntligen måste jag göra något rätt 

tänkte Joy medan jag skrattade. Tillslut kom vi tillbaka till ämnet,

- But..Do you have any plans today? sa hon och tog lite äggröra på hennes gaffel 

- Em well..I thought i may..Just go out 

- Out? 

- Yeah..sa tänkte säga mer Joy avbröt mig

- Thats fine, just be home in time ok? sa och log med ögonen

- I will sa jag och ställde mig upp från stolen och lämnade den tomma talkriken på diskbänken

Och efter en kort stund gjorde Joy desamma. Jag tackade och sedan gick in på mitt rum igen.

Tiden gick snabbt och klockan var nu typ 5. Jag stoppade min mobil i bak fickan och tog en snabbt titt i spegeln innan jag gick mot ytterdörren.

- Where are you going sa Joy och vände huvudet bort från allt jobb som låg uppe i filer på datan och mot mig som försökte sätta på mig mina converse istället

- Eh I´m going...

- Out? sa hon och nickade

- Yeah sa jag och log 

Hon kollade så att jag hade mobil med mig och sa till mig ännu en gång att ta på mig min jacka innan hon vände sig om mot dator.

Jag gick ut innan hon hann säga något mer eller att märka att jag faktiskt inte hade jackan med mig. 

Jag gick nästan lite vilse tills jag såg den lilla glasskiosken och köpte en likadan mjukglass och lika strössel, jag såg på hans ansiktsuttryck att han kände igen mig. Jag följde samma väg som i går till jag kom till den breda stranden. Jag gick ner och satt mig halvvägs mot vattnet som igår och kollade ut mot vattnet. Jag log en stund när jag precis hade suttit mig ner men efter det försvann efter ett tag. Jag tänkte precis ta upp mobilen och kolla vad klockan var men jag avbröts av samma mörka röst igen: 

- Hi!

Den varma vinden träffade mitt ansikte mjukt och lekt med mitt långa blond-bruna hår. 

Jag stod obalancerat längst fram på en stora röd bussen och kollade med kisade ögon över London. Jag kände allas blickar bak i min rygg men jag brydde mig inte i stunden, jag brydde mig inte om något just då. 

Jag hoppade ner med lätta steg mot trottoaren och utan att veta vart jag skulle gick jag framåt, jag gick koncentrerat men i min egna värld. Med ett leende på läpparna gick jag fram mot en glasskiosk längre fram på gatan och köpte en mjukglass med något färgglatt stössel, ärligt talat visste jag inte vads det var för stössel, mest för att jag inte lyssnade. Det var nästan som om jag hade stängt ut alla andras röster och lyssnade bara till mitt stora leende. 

Det tog inte lågt tid tills jag hade gått långt bort från stan, jag stannade när jag möttes  av den friska luften från saltvattnet som åkte fram och tillbaka i stora vågor nere vid stranden.

Jag satt mig ner tungt och började leka med sanden med ena handen och hade glassen i andra, mina ögon hade fastnat med blicken över horisonten.

 Jag kände en tår rinna ner min kind men jag hade inget emot det..Jag var inte säker på om det var en glädjetår eller en riktig sorgtår....allt jag visste var att jag kände mig...fri, för fösta gången sen den dagen för nu ungefär två veckor sedan.

Mörkret kom snabbt och det vart tomt runt om mig , jag snyftade och torkade ännu en tår men ändå med ett leende på läpparna. 

- A..Are you okey? sa en mörk röst med stark brytning bakom mig. Jag vände mig om snabbt så mitt långa hår åkte med. Min blick möttes med hans lysande gröna ögon. 

- Oh..yeah..I´m fine sa jag och log halvt och drog handen över min kind igen för att se så att min tår var borta. Han satte sig ner bredvid mig där jag satte nere i sanden. Jag kollade på han och skrattade lätt åt hans lätta framfusighet och sen vände jag huvudet ner i , och begravde min fötter i sanden. Han gav mig en snabb förvånad blick men sen tittade han bara framåt.Jag tycket att jag kände igen hans bredda leende men tydligen inte tillräckligt för att säga precis. 

- So sa--han och rättade till sig och fixade snabbt till hans lockiga bruna hår

-... What is really going on sa han och log mot mig lungt

Jag vände mig snabbt mot han och kollade på han en stund osäkert. Vad skulle jag säga?

Jag var inte säker på hur jag kände själv...Skulle jag berätta han om min mamma? Han var ju bara en främling. 

Jag försökte få tillbaka leende som jag hade men hans förstående vid öppna ögon fick mig att komma ihåg..allt

Med svag röst och med många pauser berättade jag just det..allt, med tårfyllda ögon. Jag brydde mig inte längre om vem han var..Jag brydde mig bara om att han lyssnade på vad jag hade att säga och hur jag kände mig. Tårarna bara strömmade ner som vågorna som slog mot sanden. 

Vi satt precis bredvid varan och vi rörde oss inte på timmar. Timmar av tårar, Timmar helt tystnad, timmar av skratt. Men jag vaknade snart upp från denna dörmvärld när jag kom på klockan.

- What time is it?! sa jag stressande och väntade medan han tog ut hans Iphone ur fickan.

- Oh..Its 2:13 sa han som svar

- What? I´m so dead! sa jag och ställde mig upp snabbt och samma gjorde...han. 

Jag hann komma en bit upp på stranden innan jag vände mig, han hade inte kommit för lång så jag började ropa tills jag fick hans uppmärksamhet. 

- Hey! Whats your name anyway? ropade jag

- Harry sa han snabbt innan han gick i väg.

Där klickade det till i mitt huvud..jag vet vem han är nu...

Utan att hon märkte det så stängdes dörren med en small bakom Joy.

Hon hade sagt vart hon skulle men jag hade knapp lyssnat. Men det spelade ingen roll, 

jag skulle inte ens ha hört om jag försökte för Joys låga röst räckte knappt till mitt där jag satt längst in i hörnet i mitt rum. Hennes röst var låg mest för att hon visste att jag inte skulle lyssna eller ens bry mig.Solen sken utanför mitt fönster men gömdes bakom gardinen. När jag märket att Joy verkligen hade gått la jag Ipoden åt sidan och öppnade dörren. Jag gick med lätta och nyfikna steg framåt men stannade vid det stora fönstret i mitten av lägenheten. Inte föns då såg jag solen som lyste upp hela mitt ansikte. Mina ögonlock föll och vilade mina ögon ett tag innan dom åkte upp snabbt och jag kollade med stora ögon rakt mot solen.

- I´m in London. Mina läppar rörde sig sakta och för någon anledning sa jag det på engelska.

- I´m in Lodon upprepade jag men högre den här gången. Jag backade några steg men sen vände jag mig och tog en snabbt titt runt om mig innan jag med lätta och snabba steg hoppade mot ytterdörren och tog ett grepp om min skin jacka på vägen ut. Jag gled med foten längst ut på varje trappsteg med mina oknutna converse. 

Bara några kvarter bort låg Oxford street. Jag stod och beundrade det en stund. Gatorna, folket, affärerna, färgerna. Mina händer vilade nu i fickorna på jackan. I höger ficka låg ett plast kuvert och efter som att jag inte hade använt jackan sen den där dagen på flygplatsen visste jag precis vad det var. Jag hoppade upp på en hög kant som låg mellan två byggnader på sidan av vägen. Jag tog upp ett av dom många papperna som låg i det avlånga kuvertet. 

Emily Roe stog det med stora men ljusa och svaga bokstäver längst upp på pappret. Jag behövde bara läsa några rader till för att att förstå vad det var. En dödsbevis. Mammas dödsbevis. 

Jag fick andan tillbaka när två högljudda barn vid kanske 6 år med en sin mamma gick förbi. Jag drog händerna genom mitt blond-bruna hår och drog min högra hand längst upp på min kind för att torka en tår innan den sågs utanför mina svarta solglasögon. Mamman log vänligt o välkomet mot mig, kanske för att hon hann se tåren. Jag log tillbaka och kollade på dom små barnen, doms livlighet gjorde så att jag fick ett riktigt leende på läpparna. 

Jag satt där en stund utan att riktigt förstå vad jag tänkte på i stunden till en stor röd buss parkerade snabbt ovanligt nära mig. Jag tryckte med händerna mot stenkanten och hoppade framåt.

- Hey! sa jag det en gång till när jag kom närmre till gubben som stod och försökte få folk och köpa biljetter till bussen. 

- How much? sa jag och log entusiastiskt medans jag pekade på bussen och sen på biljetterna.

__________________________________________________________________________________

Jag vet inte om jag tycker att den här delen vart nå bra..Vad tycker ni? säg gärna! :-D xx

- Sam! Come on, you can´t sleep all day!

Jag vaknade till Joys höga röst ute i köket 

- Why not?! sa jag med den lilla kraften jag hade i rösten

- What? hennes röst var lugnare nu

- Nothing.. sa jag hopplöst 

Jag sträckte mig till min Blackberry som låg på nattduksbordet 

10:07 stog det stora siffror.

Serriöst..?! tänkte  jag för mig själv.

Jag sa något på svenska som hon bara höjde ögonbrynet till medans jag gick mot köket.

Hon hade en tallrik med frukosten redan klar åt mig. Hon räckte fram den mot mig stolt.

Jag kollade på en snabbt sen tog jag talriken och vände mig om och gick med tunga steg mot mitt rum.

- Thanks sa jag okoncentrerat och viftade med gaffeln med ryggen mot Joy där hon stog kvar och såg på när dörren stängdes tungt. Hon himlade med ögonen lekfullt och suckade.

Jag satt mig i den lilla stolen vid skrivbordet, jag hade datorn framför mig. 

Hela sidan var full med inlägg från mina kompisar. Jag stängde ner sidan snabbt och la talriken på bordet och kollade ut över London genom det lilla fönstret. Det var ljust ute och gatorna var fyllda av tegelhus och pigga människor. Jag vände mig om och kollade på högen med fyllt lådor som stog i ett hörn i mitt rum ett tag utan att lyssna på vad som sades i mitt huvud. Jag böjde mig ner och öppnade sakta en av lådorna. Den var halvt full med grejer som man kunde se att jag bara hade slängt i. En filt vilade längst ner i låndan som jag nu höll hårt i mina händer. Jag kände hur tårarna tryckte sig fram och jag kämpade för att inte låta den komma längre än att gömma sig under mina ljus blåa ögon. Mina ben gjorde ont efter att jag hade ställt mig upp snabbt men jag brydde mig inte, jag la mig ner på sängen med benen böjda framför mig och ipoden i handen. 

I´d tried playing it cool, but when I´m looking at you, I can´t ever be brave, cause u make my heart rase minade jag till Liams djupa röst till One Thing. Dom rösterna fick mig att tänka på annat. 

Där låg jag med trötta ögon och tankar någon helt annan stans. Det var det jag gjorde nu för tiden. Instängd i mitt rum med bara min ipod hela dagarna. 

Det vart en tyst stund när jag hade lyssnat slut på hela albumet igen. Jag kunde höra Joy ute i köket. Hon fångade mitt intresse så jag gick mot dörren och kikade på henne ett ögonblick men eftersom mörkret ute gjorde det svårt att se något öppnade dörren helt. 

Joy kollade på mig förvånat. 

- Hi.. sa jag och log oskyldigt 

- Hey sa hon och log tillbaka med hennes bredda leende och sedan gick hon mot hennes stol där hon hade en kopp te och en bok redan framme. 

Hon gjorde en gest som frågade om jag ville sätta mig vid stolen mitt i mot henne.

Jag nickade och satt mig ner lätt i stolen. 

- Do you want.. hon behövde inte fortsätta meningen för att hennes andra gest med tekoppen sa allt. 

- Em.. Yes..Please 

Jag lekte osäkert med händerna medans hon fixade en kopp te åt mig 

Efter en stund satt i mitt i mot varan med blickarna ner helt tysta. Det var ganska löjligt ändå..

Hur vi var runt varandra. Jag höjde blicken och såg Joys ögonfransar ner mot hennes te kopp. När hon drog koppen mot henne för att dricka såg hon att jag kollade på henne fundersamt. 

- How did you know my mom? sa jag med ett tomt ansikte

- Eh..Well hon rättade till sig innan hon fortsatte 

- ...We went to university of London together. We were like sisters. So a like but totally different. Nothing could come between us except one thing..life..

Then when she got pregnant she dropped out and we tried to stay in thouch but it when she moved back to Sweden..it did not work so well if i put it like that. And I´d always said that I was gonna go and see her but..Now it´s to..late sa hon tårögd och ryckte på axlarna. 

Take care of what you have today..cause it can be gone tomorrow.. 

Vi pratade en bra stund till innan jag gick med min andra kopp te till mitt rum. 

- Hey Sam sa hon till mig när tanken kom till henne 

- Yeah? sa jag med djup röst och vände mig om och kollade rakt in i hennes mörk bruna ögon.

- Don´t be afraid to let your feeling out..

Den meningen var kvar i mitt huvud hela natten. 

Jag la mig på sängen med Moments på hög volym. Jag grep ett tajt grepp med armarna runt mina ben och lutade mitt huvud på knäna. Den djupa texten från hörlurarna fick tårarna komma. 

Men den här gången kämpade inte jag. Jag lät tårarna rinna ner.